Den amerikanska filosofen Martha Nussbaum är en av vår tids största tänkare. Det är vi många som tycker. Det lågaffektiva förhållningssättet har influerats av Nussbaums filosofi och då främst hennes tankar om rättvisa och jämlikhet, samt vikten av att skapa möjligheter för varje enskild individ att leva ett gott och värdigt liv. I de fall där man av olika anledningar tar bort en människas möjlighet till att själv bestämma över sitt liv behöver man ha goda argument för detta. Så här tänker psykolog Bo Hejlskov Elvén om just borttagandet av en individs självbestämmanderätt:
- Vi tar bort någon annans självbestämmande när vi ska undvika fara. Till exempel kan ett litet barn inte ta hand om sig själva om dagarna. Det skulle kunna hamna i en mängd farofyllda situationer. Där behöver den vuxnes omdöme träda in för att barnet ska undvika att hamna i fara.
- Vi tar också bort någon annans självbestämmande när vi ska kunna ge omsorg. Vi ska till exempel hjälpa personer som inte kan ta hand om sin hygien själva med den, annars riskerar det ju att gå ut över individens hälsa och utveckling. Dock kan man inte använda samma metoder för att ge omsorg, som när man undviker fara. Man kan inte, som man till exempel gör om ett barn är på väg att springa ut på gatan, ta tag i det och flytta på det. Det är en gradskillnad här i vad man kan göra för att kunna ge omsorg. Man kan inte använda våld för att borsta tänderna på någon. Nu krävs det mer manipulation, eller pedagogiska strategier, för att vi ska få personen att samarbeta med oss.
- Vi tar också bort någon annans självbestämmanderätt för att vi ska kunna öka individens faktiska självbestämmande i det dagliga livet. En person som inte har förmågan till sammanhangsförståelse och föreställningsförmåga kan inte hantera att på egen hand bestämma hur en dag, en vecka, en månad, ska se ut. En sådan situation ska vi inte försätta hen i. Det kan riskera hälsa och utveckling, det med. Vi som har förmåga till överblick och sammanhang behöver hjälpa till. Och när vi gör det, så möjliggörs för individen att bestämma en massa över det som finns inom själva ramen, så att säga. Då kan man träna på att hantera fler och fler saker på egen hand. Som att välja bland olika aktiviteter, välja vilken av de två jackorna man tar på sig idag, och om man vill dricka mjölk eller vatten. Det är små val, vilka vi har begränsat, men som på sikt ökar individens faktiska självbestämmande och där man tränar sig i att klara av allt fler saker och ting på egen hand. Men här kan man så klart inte heller använda våld, eller utsätta någon för kränkningar. Det handlar istället om kravanpassning och om lägga fram kravet på ett sätt som fungerar, så att det går lätt att säga “ja”.
Utifrån dessa tre punkter kan vi alltså fortfarande hålla siktet inställt på den enskilda individens rätt till ett gott och värdigt liv.
En presentation av Martha Nussbaums etik och hennes “Förmågemodell” kommer här:
För mer läsning om just Martha Nussbaums rättviseetik rekommenderas böckerna “Frontiers of Justice” och “Främja förmågor”.