Du har väl inte missat att Lågaffektiva månadsbrevet är ute nu? Så här skrev jag i välkomstmailet och här nedan hittar du månadsbreven för januari, februari, mars och april! Prenumera för att inte missa! Det gör du här: https://tereseosterholm.substack.com/ Du får en liten illustration till varje brev, och så lågaffektiva listan! Tre saker jag noterat under månaden som gått. Allt från poddavsnitt och boktips till små reflektioner och omvärldsspaningar.
Välkommen hit!
Det här är Lågaffektiva månadsbrevet. Ett sätt att mötas. Det är min tanke i alla fall. Inte riktigt en blogg, en sådan har jag redan på min hemsida. Och definitivt inte ett inlägg på sociala medier, det skriver jag i och för sig också, men anledningen till att det här månadsbrevet har sett dagens ljus är att tempot och oförutsägbarheten på sociala medier gör mig galen. Som i stressad. Som i inte lågaffektiv.
Ett månadsbrev kommer en gång i månaden. Det skrivs i lugn och ro. Tänks på under månaden som går. Av den som funderar på vad som ska skrivas. Och sedan av den som läser. Det kan läsas omedelbart. Eller sparas till ett annat tillfälle. Det är du som läser som bestämmer.
Det är en av anledningarna till att jag vänder mig bort från sociala medier allt mer. Upplevelsen av att mitt självbestämmande går förlorat. Och av att jag blir tillfångatagen av sådant som jag inte alls är intresserad av eller vill veta ett endaste dugg mer om.
Jag förutsätter att den som prenumererar på ett månadsbrev gör det för att det finns ett intresse. Och jag vill gärna skriva om någon vill läsa. Visserligen har jag förstått att skrivande är något tudelat. Jag skriver för min egen skull med. Vissa saker kräver att bli skrivna. De ger sig inte annars. De knackar på om och om igen tills de har fått bli till ord, meningar, stycken, kapitel, ibland till en hel bok. Först då är det klart. Först därefter kommer nästa steg. Frågan om någon vill läsa. Och vill någon göra det blir jag självklart glad. Glad över att ha fått lov att bidra med något. Men om ingen vill läsa? På ett sätt spelar det ingen roll. Eftersom orden skrevs för att skapa ordning. Och när de är skrivna är det problemet löst. Men på ett sätt är det synd. För det finns förstås något som har sagts. Något som väntar på en mottagare. Och om det finns någon som hade behövt läsa, men aldrig nås, då är det synd.
I Lågaffektiva månadsbrevet kommer jag dela med mig av tankar och funderingar på temat lågaffektivt bemötande. Och allt som angränsar till det. Det här tillägget finns av en anledning. Lågaffektivt bemötande uppstår inte i ett vakuum. Det är en metod i relation till någon annan. Och det är en metod, sprungen ur ett förhållningssätt. Och ett förhållningssätt, vad kan man säga om det? Hur uppstår ett förhållningssätt? Det finns med andra ord massor att tänka på och skriva om.
Om jag ska gissa, så tror jag att Lågaffektiva månadsbrevet kommer handla om:
Känslosmitta
Stress
Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar
Funktionsvariationer
Neurodiversitet
Mänskliga rättigheter
Självbestämmande
Ett gott liv
Delaktighet
Bemötande
Ansvarstagande
Flexibilitet
Kreativitet
Flow
Personer som inspirerar
Situationer som visar på något viktigt
Kanske något om böcker jag läser, poddar jag lyssnar på, filmer jag ser. Konst överlag.
Politik kommer det vara på ett sätt. Det som är viktigt är statsangelägenheter.
Etik har jag inte ens skrivit ut, men det är också underförstått.
Ställ frågor om ni vill. Man kan tänka sig en frågespalt. Jag svarar på det jag anser jag kan svara på.
Jag kommer göra mitt bästa med det här månadsbrevet! Jag tycker det ska bli roligt. Och jag känner ett engagemang. Men jag kommer inte gräva ner mig i månadsbrevet totalt. För händer något som kräver att jag är där, så är jag där. Med min tid och med mitt fokus. Som något med barnen eller så.
Just det. Det kommer vara en bild med. Något jag har ritat. Bildkommunikation är bland det bästa jag vet.
<3
Ta hand om dig – och om er!
Terése