När fula ord och stolar börjar hagla i rummet försöker vi på olika sätt och vis lösa situationen, och ofta tänker vi att vi får kontroll på läget först när vi har tagit kontrollen över den andre. Men är det så man löser situationen bäst? Genom att försöka ta bort kontrollen från någon annan? När man tänker efter, hur känns det när ens självkontroll minskar? Frustrerande och stressigt väl? Är det vad vi vill att den andra ska känna? Mer frustration och mer stress?
Det är istället så att när man har hög grad av självkontroll så brukar omgivningen uppleva det som att det är de som har kontroll över läget. I själva verket är det jag som har så pass hög grad av kontroll över mig själv, så att jag kan låta någon annan få bestämma. När jag har självkontroll blir jag lugn. Jag har tillgång till mina kognitiva förmågor, jag kan hitta passande strategier och vara följsam i vad som händer runt omkring mig.
Men ju mindre självkontroll jag har, ju svårare blir det att nå allt det där kloka som jag kan tänka och förstå när jag är lugn. Och då kommer jag att få svårt att samarbeta med dig, för jag har fullt upp med att hålla koll på enbart mig själv och alla mina tankar och känslor – för att inte tala om kroppsdelar – som far runt. Jag kommer att försöka återfå så mycket självkontroll jag bara kan, eftersom det är jobbigt att känna så här. Jag kommer nog att behöva backa och säga nej till saker och ting. Det är vanliga strategier för att återfå kontrollen över sig själv. Att försöka få tid och utrymme. Fungerar inte det, det vill säga, lyssnar inte du på de signalerna som jag sänder ut och som berättar att jag håller på att tappa kontrollen över mig själv, så kommer jag ju att behöva ta till andra, mer kraftfulla strategier. Eftersom jag har blivit lite mer stressad nu, mina första strategier lyckades ju inte, eftersom den jobbiga känslan bara stegras, och eftersom det blir allt svårare att nå alla mina förmågor och färdigheter fullt ut, så kan det bli så att jag säger något fult, kastar något mot dig, eller – fast det är ju egentligen riktigt bra – springer ifrån hela situationen.
Många av våra kontrollstrategier är helt ofarliga. Ofarliga kontrollstrategier behöver vi inte brusa upp så himla mycket för, när vi möter dem. Det är istället bra om vi förstår vad som signaleras så att vi kan hjälpa personen i fråga att återfå och bevara sin självkontroll.
Sedan behöver vi fundera på varför de där kontrollstrategierna behövde användas överhuvudtaget. Kanske behöver vi förändra något i situationen så att personen inte behöver tvingas att använda kraftfulla kontrollstrategier alls.
Så att säga att man ska ta kontroll över situationen genom att försöka ta kontroll över en annan människa – ja, ni hör ju hur tokigt det låter. Vi ska inte ta bort kontrollen från någon annan. Det är när självkontrollen minskar som ett problemskapande beteende ökar. Vårt agerande ska syfta till att öka graden av självkontroll för människor runt omkring oss. Det är bara då vi kan samarbeta och komma framåt tillsammans. Utan att fula ord och stolar flyger omkring i rummet.