… finns en outvecklad färdighet eller ett olöst problem.
En av våra grundinställningar när vi arbetar lågaffektivt är att barn gör rätt om de kan. Den har vi hämtat från psykolog Ross Greene. Faktiskt går det helt ok att säga att människor gör rätt om de kan, det kan vi också konstatera.
Man kan jämföra påståendet barn gör rätt om de kan, med påståendet barn kan om de bara vill. I det senare påståendet läggs tonvikten på ordet vill. Tänker man att barn kan om de bara vill blir den viktigaste funktionen för den vuxne att få barnet att vilja lyckas, genom till exempel belöningar och hot om uteblivande belöningar. Det brukar sluta i att man hamnar i ett motsatsläge, i en kamp, och ofta eskalerar situationen, och inte så sällan slutar det med kaos.
Utgår man från barn gör rätt om de kan blir den första uppgiften att ta reda på vad det är som har gjort att det inte har gått att göra rätt den här gången. För att kunna göra detta behöver vi kika på vad som egentligen ligger bakom problemet. Då låter vi psykolog Ross Greene komma till tals igen.
Bakom varje problemskapande beteende finns en outvecklad färdighet eller ett olöst problem.
Ett störande beteende uppstår när kravet på ett barn överstiger dess förmåga att reagera adekvat. Barnets beteende uppstår inte i ett vakuum. Det krävs ju både ett barn som saknar färdigheterna och en omgivning som kräver dem.
Och hur ser det ut en helt vanlig skoldag egentligen? Vilka krav ställs på eleverna? Utöver att man ska sitta still, lyssna och vänta på sin tur, har vi många osynliga krav där följande förmågor och färdigheter ingår: förmågan att se hur saker och ting hänger ihop, förmågan att kunna överblicka en sitation, förmågan att föreställa sig sådant som inte är synligt och konkret här och nu, förmågan att sätta sig in i någon annans perspektiv, förmågan att planera, påbörja, genomföra och avsluta något, förmågan att byta tankespår och förmågan att hålla ut längre stunder.
Det behöver inte vara några märkvärdiga situationer där de här kraven ställs. Det kan vara så enkelt som att komma in på skolgården, ta sig till sitt klassrum, träffa en ny vikarie och ha glömt läxboken hemma. Eller att stå i matkön, fundera på vad man ska göra på rasten när bästa kompisen är sjuk, komma framåt i matkön och upptäcka att köttbullarna har tagit slut. Eller att jobba med grupparbete och sitta i nya grupprummet och bestämma vem som ska göra vad. Sådant här händer ju lite titt som tätt under en helt vanlig skolvecka. Då blir det inte så konstigt om det krockar då och då, eller ens ofta, mellan de krav som omgivningen ställer och de förmågor och färdigheter som man har.
Desto konstigare blir det om vi vuxna inte gör det vi ska göra när vi märker detta. När vi märker att det är svårt att göra rätt. Då behöver vi ta reda på vilka outvecklade färdigheter eller olösta problem som ligger bakom det problemskapande beteendet och så behöver vi förändra situationen runt eleven så att det inte händer igen.