Om kognitiv tillgänglighet

Om kognitiv tillgänglighet när man bygger hus. Speciellt viktigt inom LSS och vid autism och andra funktionsnedsättningar.

Tänk dig att du kommer körandes till en ny stad och ska ta dig till en plats där du inte har varit förut. När du kör in i staden sänker du bilstereons volym och också farten, för att kunna tolka informationen som finns runt omkring dig. Du vill inte bli störd av sinnesintryck som inte tillför något till den situation du befinner dig i, men du har samtidigt svårt att sålla vad som är viktig information och inte eftersom det du har framför dig är helt nytt. Snabbt scannar du av omgivningen och använder dig av den ena ledtråden efter den andra för att komma vidare.

Vi tar in vår omvärld genom våra sinnen. Genom synen, hörseln, smaken, lukten och genom beröringssinnet. Vi bearbetar och tolkar informationen för att göra den situation vi befinner oss i så begriplig som möjligt. Ytterst sett syftar vår perception till att ge oss tillräcklig information för att kunna avgöra om situationen vi befinner oss i är trygg eller otrygg, det vill säga, om det är så att vi behöver fly för vårt liv, eller om vi kan stanna kvar, och isåfall, vad som blir mest begripligt att göra på den här platsen, i den här situationen. Med hjälp av miljön som vi bygger upp runt en individ kan vi alltså öka eller minska känslan av trygghet. Miljön blir också pedagogik.

Personer med autism och/eller intellektuell funktionsnedsättning har ofta en annorlunda perception, dvs ett annorlunda sätt att ta in och bearbeta information som vi får från våra sinnen. Har du en annorlunda perception kan det vara så att du tar in alla detaljer i omgivningen jämt och ständigt, och inte bara när du kommer körandes till en ny stad. Du kan behöva hjälp i att sålla sinnesintrycken. Och där kan vi i omgivningen behöva tänka till lite. Vad ska man rikta sin uppmärksamhet emot i det här rummet, i den här situationen? Är det vad jag hör, är det vad jag luktar, är det vad jag ser, som bidrar med viktig information för mig nu? Ett överbelastat system kan skapa stress och oro och göra mig otrygg. Hur skapar vi en miljö som sänker stress och ökar känslan av trygghet utifrån den här vetskapen?

Den fysiska miljön kan spännande nog också bli en del av etiken i verksamheten. Hur ska vi forma rum där verksamhetens huvudperson känner sig respekterad och välkommen? Det är estetiska frågor (inredningens stil och kvalitet, vilken ljussättning man använder sig av och hur rummet möbleras) som bottnar i hur vi värderar huvudpersonen. På tal om etik så ska ju de personer som befinner sig i våra verksamheter ha delaktighet och medbestämmande (autonomiprincipen är en av de grundläggande etiska principer vi har att arbeta efter). Hur ska vi forma rum som ökar huvudpersonens autonomi ? Där vävs etik och estetik samman med pedagogik.

För att vi ska kunna arbeta med den fysiska miljön utifrån dessa begrepp sett behöver vi förstå vad den fysiska miljön gör med oss människor. Och här kommer funktionsvariationsperspektivet in. För vi fungerar inte lika. I hur hög utsträckning tas hänsyn till ett annorlunda sätt att fungera när man ritar hus? Hur gör vi till exempel det egna hemmet tillgängligt för den som ska bo där? Psykolog Bo Hejlskov Elvén har tillsammans med Emrahem tagit fram hus som syftar till att öka individens självständighet och känsla av trygghet samt reducera stress. Jag tänker att bilden säger mer än ordet: