Det är det som sker dagligdags som till slut lägger ribban för vad vi ser som rätt och fel. Det är vad vi gör till vardags som vår moraliska ståndpunkt utgår från, det visar en studie från Karolinska Institutet som publicerades nu i höstas. Utifrån olika beteendeexperiment framkom det att synen på vad som ansågs vara moraliskt rätt eller fel till stor del berodde på vad som var mest vanligt förekommande. Att vi, felaktigt, blandar samman moraliska värderingar med vad som är vardag för oss blir något att agera på i våra olika verksamheter.
Det betyder att chefen, för vilken verksamhet som helst, inte bara ska hålla verksamhetens mål i sikte, utan också behöver se vartåt den moraliska kompassen pekar, eller för att utgå från studien, vara medveten om vad som är vardagsmat i verksamheten.
I ljuset av de kränkningar som uppmärksammades under året som gick, i och med #metoo, men också utifrån de berättelser som har kommit till oss om hur personer med funktionsnedsättningar inte får ett värdigt liv när stödet från LSS skärs ner, blir det också tydligt hur stor plats de etiska samtalen behöver få ta i arbetslivet. Medvetenheten om att våra val av insatser speglar vår människosyn behöver finnas med dagligen på arbetsplatsen, och en tydlig röd tråd behöver gå genom verksamheten med hjälp av vilken både medarbetare och ledning kan uppmärksamma varandra på om etiken i praktiken inte stämmer överens med vad som har sagts.
Att omsätta etiska utgångspunkter i vardaglig handling är inte helt enkelt och behöver belysas och arbetas med, om och om igen. Det är sällan orden vi är oense om, det är vad vi har lagt bortom orden och som visar sig i vad vi gör, och hur vi gör det, som bildar vardagen där krockarna uppstår.
Ska verksamheten genomsyras av en humanistisk människosyn där människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet och alla människors lika värde står i centrum, behöver våra handlingar spegla detta dagligen. Det blir till att “walk the talk”, både i det stora och i det lilla. Både när det gäller vilka beslut man fattar som chef och hur man hälsar på sina medarbetare i korridoren. Det blir du som lägger ribban. Och moralen ska ha höga anspråk, vi ska inte låta något annat bli vardag för oss, så det blir inte lätt alla gånger.
Men vi får inte bli hemmablinda. Vi får inte hamna i att tycka att man får tåla någon annans hand på den egna rumpan eller att man får gå och lägga sig klockan fem på eftermiddagen för att det är vad verksamheten tillåter.
Det är det vanliga som bildar vår moral. Så vad vill vi ska vara vanligt i våra verksamheter? Det är det vi alla ansvarar för, dag efter dag, i mötet med varandra. Och som chef ansvarar man inte bara för att etiken överhuvudtaget finns på verksamhetsagendan, utan också att den arbetas med systematiskt. Ett sätt är att börja med att medvetandegöra vad som är vardagsmat.
Bild: Markus Spiske