Några vanliga missförstånd – del 2

Del 2. ”Tassandet”

Nästa missförstånd är nog ett av de allra vanligaste missförstånden, och ett av dem som vi hittar även fast man har arbetat med lågaffektivt bemötande under flera års tid. Vi kan kalla det “tassandet” och vi förstår att det är detta som är på gång när vi hör konstateranden som: “Vi förstår inte, det är utbrott efter utbrott, men vi ställer inga krav alls”. Och vi förstår att man har missförstått lågaffektivt bemötande för att vara just “tassande” när vi hör: “Vi måste stå på oss och vara bestämda! Det går inte att vara lågaffektiv i ett sådant läge. Det skulle bara bli provocerande!”

Det roliga (missförstå nu mig rätt!) i det här är att detta missförstånd går helt tvärsemot en av de mest grundläggande delarna av lågaffektivt bemötande, nämligen tydligheten. Det går inte att vara otydlig och lågaffektiv. Arbetar vi utifrån ett lågaffektivt förhållningssätt är vi tydliga och lugna. Det går utmärkt att vara tydlig och lugn. Vi behöver inte vara tydliga och bestämda, som i att “stå på sig”.

När man utgår från att tydlighet hör ihop med bestämdhet har man missförstått begreppet tydlighet. Tydlighet handlar om att göra tillvaron både förutsägbar och begriplig. Det går bra att skapa förutsägbarhet och begriplighet på ett lugnt sätt, det är inte något som kräver bestämdhet alls. Om vi märker att vi inte skapar förutsättningar för personen att lyckas, behöver vi arbeta för att öka förutsägbarheten och begripligheten genom att förändra något i situationen, inte genom att säga samma sak en gång till med högre röst.

Det kan vara så att man utgår från begreppet kontroll när man pratar om bestämdhet. Det vill säga att om vi inte har kontroll så har vi kaos. Därav resonemanget att vi ska “stå på oss”. Men motsatsen till kontroll är inte kaos. Forskaren Wendy Grolnick sätter utifrån sina studier av föräldraskap kontrollerande insatser i ena änden och insatser som ökar barnets egen självkontroll i andra änden av ett och samma spektrum. (Vill man läsa om Grolnicks studier rekommenderas den här boken). Det går att överföra även till andra sammanhang än föräldra-barnrelationen, till exempel till det förhållande som råder mellan personal och den person som är huvudperson i verksamheten som bedrivs.

Motsatsen till kaos, som vi alla vill undvika, det kan vi vara överens om, är (fortfarande enligt Grolnick) struktur. Struktur handlar bland annat om att göra saker och ting förutsägbara genom att vi tydliggör vad som ska ske, när, med vem, på vilken plats och varför. Det vill säga vad som förväntas av oss i olika situationer. Ibland också vad vi gör om det inte blir som vi har tänkt oss, att vi vet att det finns en plan B.

Om vi vill arbeta lågaffektivt ska vi arbeta för att öka individens självkontroll genom att ha en hög grad av struktur och tydlighet i den fysiska miljön, genom bemötandet och via de pedagogiska strategier vi använder oss av. Och alla insatser ska präglas av tydlighet och lugn.

Hög grad av struktur och självkontroll

Den bestämdhet som man åsyftar när man säger att vi ska “stå på oss” eller som man menar ska träda in när det lågaffektiva bemötandet skulle bli för “provocerande”, kan skapa ett affektpåslag hos den andre (något som vi såg i förra blogginlägget och som handlade om känslouttryck), lika väl som otydligheten kan göra. Otydlighet kan väcka ångest och ökar därmed också det problemskapande beteendet.

Om att stå på sig

Om att tassa

Frågan är när vi blir otydliga? Rätt ofta handlar det nog om situationer där vi inte har kunskaper och strategier för att skapa en struktur som ger förutsättningar för individen att lyckas ta sig an saker och ting, utan låter bara saker och ting vara, med en “låt-gå”-attityd, vilken ofta är rådande när man som personal “inte ställer några krav alls”. Det vill säga, man missar att kravanpassa. Men ibland handlar det nog om att vi själva är osäkra på hur vi ska hantera en situation där det smäller till, och kanske till och med så att vi är riktigt rädda för att detta ska hända. Då blir tassandet något jag gör för att hantera min egen ångest. Det kontraproduktiva är ju nu uppenbart. Jag är rädd att det ska bli kaos och börjar tassa, och smittar därmed med oro och – det blir kaos.

Här är poddavsnittet ”Det här är inte att vara lågaffektiv” för den som vill lyssna på fler vanliga missförstånd.

En reaktion på ”Några vanliga missförstånd – del 2

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s