Byt ut frågan!

Jag fortsätter på temat frågor. (Här hittar du inlägget om Konsten att ställa rätt fråga). När vi hamnar i situationer vi inte längre kan hantera, när det har gått snett, när vi inte vet vad vi ska göra. Så är det ju det vi också frågar oss: Vad ska jag göra? Inte sällan med lite lätt panik i rösten. Och inte sällan känns det som att vi har slagit emot taket. Vi har slut på metoder. Och sen går vi och funderar vidare på den där frågan: Vad ska jag göra? Vad ska jag göra? Men vad ska jag göra då?

Jag tror det är en fråga vi kan prova att byta ut ibland. För grejen är att även om vi får svaret på vad vi ska göra just gällande den här specifika situationen så är risken att vi hamnar där igen. I frågetecknena och paniken. För nu är det ju en ny situation, nya förutsättningar, nya omständigheter. Så vad ska jag göra nu?

Det kan vara i förskolan när ett barn vägrar sätta sig och äta, det kan vara i skolan när en elev stör under genomgången, det kan vara på gruppboendet när en person ställer sig framför tvn eller i det egna hemmet när ens barn smäller igen dörren mitt framför näsan på en.

En fråga man kan prova att ställa sig är: Hur kan jag förstå vad det är som sker? Hur kan jag bättre förstå den här situationen?

Utifrån var vi befinner oss? Hittar jag ledtrådar i den miljö vi är i? Är den belastande på något sätt? Vad signalerar miljön och hur kan jag förstå det som sker utifrån det?

Utifrån aktiviteten som pågick? Hittar jag ledtrådar i aktiviteten, i uppgiften? Är den för svår? För lätt? Begriplig? Meningsfull? Kan jag förstå det som sker utifrån vad aktiviteten kräver?

Utifrån strukturen runt omkring? Hittar jag ledtrådar i vad vi gjorde innan? I förberedelserna? I vad som ska hända efter? I förväntningarna? Kan jag förstå det som sker utifrån hur pass tydlig eller otydlig jag själv är?

Utifrån dagsformen? Hittar jag ledtrådar i energinivån? Hunger? Trötthet? Kan jag förstå det som sker utifrån begrepp som kraft och ork?

Jag tror att de frågorna guidar oss bättre än den smala frågan om vad jag ska göra.

Jag tror att den mänskliga komplexiteten fångas in bättre med de frågorna än den matematiska lösningen att om x så y.

Jag tror att vi löser problem på längre sikt än för stunden med hjälp av frågan: – Hur kan jag förstå?