I veckan medverkade jag på en konferens om problematisk skolfrånvaro. Den riktade sig i första hand till skolan. Jag höll i den delen som handlade om hur man ur ett lågaffektivt perspektiv kan få ökad förståelse för skolfrånvaro, och hur man kan förebygga frånvaro, och gärna också främja närvaro, så klart, ur ett lågaffektivt perspektiv sett.
I skolan är detta elevhälsan främsta uppdrag; att arbeta hälsofrämjande och förebyggande. När det handlar om skolfrånvaro kan inte bara elevhälsans olika kompetenser bidra på flera olika sätt, utan hela skolan behöver engagera sig. Det kan också finnas fördelar med att skolans servicepersonal ingår i det nätverkande arbete som behöver ske på skolan kring de elever som riskerar att hamna i det utanförskap som skolfrånvaro annars innebär. Det var ett av de förslag på de förebyggande insatser som lyftes utifrån de reflektionsstunder som eftermiddagen innehöll. Det kom fram många fler tips och idéer på hur det främjande och förebyggande arbetet kan pågå på skolan, och under eftermiddagen pågick en gemensam insamling av de kunskaper man hade fått med sig under de två dagar konferensen pågick. Här är ett smakprov från eftermiddagen:
Bland dessa tips och idéer framträdde några övergripande teman:
Goda relationer
Vikten av att avsätta tid för att bygga goda relationer.
Vikten av att mina insatser ökar tilliten och förtroendet för mig som vuxen på skolan.
Vikten av att lyssna.
Vikten av att möta eleven där hen är.
Vikten av att fokusera på det som fungerar och bygga vidare på detta.
Tillgänglig lärmiljö
Vikten av att anpassa lärmiljön utifrån elevens förmågor och förutsättningar.
Vikten av att arbeta för att skapa känsla av sammanhang för eleven. Att eleven upplever att skolan är hanterbar, begriplig och meningsfull.
Systematiskt arbetssätt
Vikten av att uppmärksamma och agera på tidiga varningstecken.
Vikten av att kartlägga de bakomliggande orsakerna när bekymmer uppstår, och där kartläggningen syftar till att undersöka flera faktorer, så som skolfaktorer, individfaktorer och sociala faktorer.
Vikten av att arbeta systematiskt; vad ska ske, när ska det ske, vilka är med (och då också att varje professions arbetsuppgifter tydliggörs), hur utvärderar vi och när utvärderar vi, vilka är med och utvärderar?
Vikten av att avsätta tid att reflektera själv och tillsammans med andra.
Samt att alla vuxna på skolan har 100% ansvar i arbetet som pågår.
Kunskaper om funktionsnedsättningar
Vikten av att öka kunskaperna om funktionsnedsättningar, samt om det spektrum av funktionsvariationer som finns i ett och samma klassrum.
Vikten av att anpassa skolan utifrån varje individs sätt att fungera.
Kunskaper om lågaffektivt bemötande
Vikten av att arbeta förebyggande för att inte öka elevens stressbelastning.
Vikten av att utgå från människosynen att man gör rätt om man kan.
Vikten av att öka positiva emotioner, stunder av glädje och lycka som har ett inneboende värde i sig och som kan vara det som gör att man kan klara av de stunder som är svåra.
Till våren kommer boken Lågaffektivt bemötande och problematisk skolfrånvaro ut på Studentlitteratur. Den är skriven av mig tillsammans med Maria Bühler och Annelie Karlsson, och med den finns ambitionen att tillföra en saknad pusselbit i arbetet med skolfrånvaro. Jag tror nog också att det var många under konferensen som höll med om att det var en viktig pusselbit. Den som visar bilden av hur det kan krocka utifrån de krav som ställs på eleven i skolan och hur det blir när elevens förmågor och färdigheter inte räcker till.