Med lågaffektiva strategier i kaos menas hur vi på olika sätt och vis kan underlätta för den andra personen, som befinner sig i ett tillstånd av kaos, att återfå kontrollen över sig själv. Det handlar till största delen om vad vi gör, hur vi gör det, vad vi säger och hur vi säger det. Och till den största delen av den här största delen så handlar det om vårt kroppspråk och om att vänta. Tårtdiagrammet visar några av dessa delar.
- Genom att vi själva håller oss lugna, genom att ta ett djupt andetag ner i magen, så kan vi fortsätta att smitta med lugn, och inte bidra till att affekten stegras ytterligare.
- Genom att ta ett steg bakåt ger vi den andre personen ett större utrymme, och ofta är det mer utrymme vi behöver när vi har tappat kontrollen över oss själva. Det blir då bara mig själv jag behöver förhålla mig till. Genom att ta ett steg bakåt riskerar vi inte heller att hamna inom den andres räck – eller kasthåll och på så sätt kan farliga situationer undvikas ytterligare.
- Genom att undvika ögonkontakt minskar vi risken att skapa ett ökat affektpåslag eftersom ögonkontakt är något av de mest utmanande redskap vi har att tillgå som människa.
- Genom att undvika att ta i eller röra vid den andre minskar vi risken att beröringen upplevs som hotfull eller smärtsam och åter igen så minskar risken för ett ökat stresspåslag för den andre personen.
- Genom att prata så lite som möjligt, om ens alls, så underlättar vi också för den andre i återtagandet av kontrollen över sig själv, i och med att vi inte kräver någon kommunikation. Att ta in information, och att ge tillbaka information till någon annan kan vara allt för belastande i en sådan här situation. Däremot kan det vara skönt att någon finns kvar i närheten som med lugn röst försäkrar personen om att det kommer att bli bra igen.
- Och så handlar det som sagt också om att vänta. Det kan ta tid att återfå kontrollen över sig själv, och det går inte snabbare om våra insatser blir till stjälp istället för hjälp. Att vänta är en insats i sig.
Managing aggressive behaviour in care settings av Dr Andrew Mc Donnell är utmärkt om vi vill förstå och arbeta vidare med lågaffektiva strategier i kaos. Ur hans arbete med lågaffektivt bemötande (the low arousal approach) har utbildningen Studio III vuxit fram som ger oss redskap i arbetet med att hantera och förebygga utmanande beteenden.
För att påminna sig själv om tårtdiagrammet, och också för att få en idé gällande den avledning som kanske kan förhindra att en liknande situation uppstår igen – (för efter det att någon har hamnat i ett tillstånd av kaos behöver vi i omgivningen analysera hur det kom sig att situationen uppstod så att vi kan göra en handlingsplan som syftar till att förebygga liknande situationer och där spelar avledningar en stor roll) – är att kaka alltid är bättre än kaos.