Om att odla lågaffektivt bemötande och att växa som människa

lågaffektivt bemötande

Bara en bukett blommor till kaffebordet. Empati, nyfikenhet, mod, medkänsla, autenticitet, medvetenhet, lugn. Det är sådant man vill ha mer av i sitt liv. (Bilden finns under Downloads om du vill ladda ner den sen!)

De går bra ihop med lågaffektivt bemötande med. Det finns säkert fler ord att plocka med i buketten. Men just dessa har fångat mig lite extra.

När jag använder min empati förstår jag hur det kan kännas att vara i någon annans skor och jag pressar inte på mer.

När jag är nyfiken och frågar får jag svar som jag inte hade kunnat klura ut på egen hand. Till nästa gång vet jag vad jag behöver göra annorlunda!

När jag är modig upptäcker jag att det inte var så svårt som jag trodde, att ta ett steg tillbaka och vänta.

När jag visar medkänsla sjunker axlarna hos den andre.

När jag är autentisk och säger: ”förlåt, det var jag som trodde att det här skulle gå, nu förstår jag att det blev för mycket”, blir jag pålitlig och trygg.

När jag agerar medvetet kan jag navigera mot det som lugnar. När jag inte bara reagerar urskiljningslöst på allt som händer runt omkring.

När jag är lugn kan jag smitta med lugn. Och jag inser att det inte är hela världen om jag säger: ”äsch, vi gör något annat istället, det här blev ju inget vidare bra”. För det är den andres välmående och tillit till mig som är det viktigaste här och nu.

Jag undrar om det inte är så att när vi praktiserar lågaffektivt bemötande händer det något med oss själva också – som de växande människor vi är.

När jag själv behåller lugnet kan jag få fatt i min empati och låta den styra mitt nästa steg.

När jag bromsar in på allt jag vill säga kan jag lägga energin på att observera och fråga vad som står på.

När jag tar ett djupt andetag och slappnar av i mina muskler kan jag inse att även fast kroppen vill rusa framåt är det klokaste jag kan göra just nu att ta ett steg tillbaka så att du får en chans att samla ihop dig.

När jag försöker signalera lugn och trygghet med min kropp och med mitt tonfall får jag tag i min medkänsla med.

När jag beslutar mig för att invänta din respons istället för att reagera på nytt hinner jag fråga mig själv om detta ligger i linje med den jag vill vara, det jag tror på och står för.

När jag ger dig utrymme får jag samtidigt möjlighet att samla ihop mig själv så att jag kan fatta medvetna beslut.

När jag är lugn smittar jag med lugn.

Det går i vartannat. Det som blir ett stöd och en hjälp i det lågaffektiva arbetet är också det som gynnas av ett lågaffektivt bemötande. Jag kan inte se det som något annat än att det hänger ihop.

Att empati leder till lågaffektivt bemötande, men att mitt eget lågaffektiva praktiserande också ökar chansen att min egen empatiska förmåga börjar växa. Lugn ger lugn, men lugn ger också tillgång till empati, nyfikenhet, mod, medkänsla, autenticitet och medvetenhet.