När jag var liten hade jag en Pixibok som hette ”Sagan om pojken som inte ville gå i skolan”. Den handlade om en pojke som inte gick till skolan. Man sa att anledningen var att han var förfärligt lat. Mamman försökte med alla medel få honom till skolan (var själva läraren höll hus vet jag inte) och sagan slutade med att det blev ”katten på råttan, och råttan på repet, och repet på slaktaren, och slaktaren på oxen, och oxen på vattnet, och vattnet på elden, och elden på riset, och riset på pojken och pojken gick till skolan!”
Det här är ”Hemmasittaren – eller Sagan om barnet som inte kunde gå till skolan”. För barn gör rätt om de kan. Det handlar inte om lathet. Det är något som har blivit för svårt.
Låt oss inte göra som i den gamla sagan. Låt oss ta reda på varför det inte går att vara i skolan istället.
Du hittar serieboken som pdf att ladda ner här.
Här hittar du boken Lågaffektivt bemötande och problematisk skolfrånvaro.