Runt 20 000 elever har en problematisk skolfrånvaro och är borta från skolan i långa perioder. Detta uppmärksammades i en särskild utredning som regeringen låtit göra och som presenterades nu i januari av Malin Gren Landell. Du hittar utredningen ”Saknad! Uppmärksamma elevers frånvaro och agera” här. I måndags medverkade jag på Hemmasittarseminariet i Göteborg, arrangerat av föräldranätverket i Göteborg (och där deras #hemmasittaregbg toppade twitterlistorna hela eftermiddagen). Moderator var Annelie Karlsson, förälder till barn i behov av särskilt stöd, och som arbetar som specialpedagog och som också erbjuder fortbildning i lågaffektivt bemötande och förhållningssätt. Syftet var att sprida kunskap till olika samverkansaktörer som skola, beslutsfattande politiker, socialtjänst och sjukvård. Det var en fantastisk uppslutning och programmet var fullspäckat. Det finns ett enormt engagemang och en enorm kunskap och den måste vi använda oss av. Systematiskt och med fokus på barnets bästa.
Det som träffade mig rakt in i hjärtat var en pappas ord. Han berättade om den resa som hans son hade gjort, från utanförskapet och soffan i vardagsrummet, till betyg i ett flertal ämnen och en framtidstro. En resa som inte hade varit smärtfri och alldeles för lång. Det som dröjde sig kvar hos mig var hans ord: ”Det här har vi sagt förut. Allt som har sagts här idag, sa vi för ett år sedan”.
Så min fråga nu är: Hur ska vi göra så att vi inte säger det här om ett år igen? Hur ska vi göra så att vi befinner oss längre fram, med ökad kunskap, ökad medvetenhet och där detta sätts i rullning i ett systematiskt samarbete?
Jag hyser en stor förhoppning till utredningen och till de lagändringsförslag som den har medfört. Men det finns ett arbete att göra på alla våra skolor, redan imorgon, och som stora delar av utredningen kretsar kring, nämligen ökade kunskaper och tidiga insatser som systematiskt utvärderas. Bristande kunskaper ger annars bristande anpassningar och leder till en icke-fungerande skoldag, och i slutändan till en elev som inte går till skolan.
Öka kunskapen och medvetenheten om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar
Vi behöver öka kunskapen om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar eftersom elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är överrepresenterade i frånvarostatistiken. Det är kombinationen av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och till exempel bristande förståelse, anpassning och stöd som kan leda till frånvaro och inte neuropsykiatriska funktionsnedsättningar i sig.
Specialpedagogiska skolmyndigheten har ett kostnadsfritt utbildningspaket kring neuropsykiatriska funktionsnedsättningar i skolan här.
Kartlägga,
Vi behöver tidigt kartlägga vad som finns bakom svårigheter som uppmärksammas. Bakom varje problemskapande beteende finns en outvecklad färdighet eller ett olöst problem, säger psykolog Ross Greene. Bra kartläggningsverktyg är till exempel Skolkompassen av Anna Sjölund och Lena Henrikson. Ett annat bra kartläggningsverktyg när vi har ett problemskapande beteende med i bilden är stress – och belastningsmodellen av Bo Hejlskov Elvén. Och så finns Ross Greenes Assessment of lagging skills and unsolved problems för just outvecklade färdigheter och olösta problem.
kravanpassa
Vi behöver öka medvetenheten om när och varför vi ska kravanpassa. Handledning i lågaffektivt bemötande kan hjälpa oss här och vi är flera i nätverket Lågaffektiva psykologer som erbjuder handledning till skolor.
Vi behöver också öka kunskapen i hur vi kravanpassar. Kravanpassningar behöver ske i hela lärmiljön, det vill säga, i den fysiska miljön, i bemötandet och i strukturerna runt omkring eleven. En fantastisk åtgärds – och anpassningsbank för arbetet med stödinsatser i lärmiljön finns hos Umeå kommun och Levla lärmiljön. Och en annan, fantastiskt bra den med, finner man hos Provivus och deras Tipsbank.
och förändra
Vi behöver skapa utrymme till de förändringar som behöver göras i lärmiljön. Detta ansvar ligger ytterst på skolans huvudman och rektor.
i ett systematiskt arbete
Vi behöver följa upp och analysera våra insatser. Om och om igen behöver vi planera, genomföra, följa upp och analysera, helt i enlighet med det systematiska kvalitetsarbete som ska bedrivas i skolan. Detta ansvar ligger också ytterst på skolans huvudman och rektor.
och med barnets bästa i fokus
Och så behöver vi samverka med barnets bästa i fokus. Något annat vore helt oförlåtligt när vi vet vad vi vet. Det har förresten alltid varit oförlåtligt att inte ha barnets bästa i fokus. Och här ligger ansvaret på oss alla, var och en.